BEHIND THE SHOW
Lune Production och Vietnams nya cirkusrörelse
Möt Lune Production, företaget bakom À Ố-showen — och den bredare "nya cirkus"-rörelsen som använder bambu, dans och folkmusik för att iscensätta Vietnams historia.
Se À Ố Show-datum på GetYourGuide ↗Ett företag byggt kring en enda idé
Lune Production är det Ho Chi Minh-stadsbaserade företaget som skapade och fortfarande sätter upp À Ố-showen. Grundidén, så som beskrivningar av produktionen konsekvent framställer den, var att ta vietnamesiskt landsbygdsliv och folklig tradition och iscensätta det med den samtida cirkusens vokabulär — luftakrobatik, tumlande, handbalansering och objektmanipulation — snarare än de berättande, klassiska format som är mer bekanta inom vietnamesisk teater. Den kombinationen sammanfattas ofta som en "bambucirkus": cirkusteknik utförd nästan uteslutande med bambu- och rottingrekvisita i stället för de metallapparater eller elaborerade kostymer som är typiska för västerländsk cirkus. Resultatet framstår som distinkt vietnamesiskt snarare än en kopia av ett befintligt internationellt format, vilket är en del av förklaringen till att showen har hittat publik långt utanför Vietnam.
Teamet bakom berättelsen
À Ố-showen tillskrivs ett litet kreativt team snarare än en enskild koreograf: rapportering om produktionen namnger Tuấn Lê som regissör, Nguyễn Nhất Lý som musikregissör och Tấn Lộc bland koreograferna, och showen sattes första gången upp i Ho Chi Minh-staden omkring 2013. Vietnamesiskspråkig rapportering om produktionen beskriver år av förarbete dessförinnan — research om sydvietnamesiskt vardagsliv på landsbygden, folkmusik och rörelsemönster — vilket sannolikt är anledningen till att showens gester, från att rensa säd till att ro till att bära och bygga, framstår som observerade snarare än uppfunna. Den researchbasen är också det som skiljer À Ố-showen från en generisk akrobatisk revy: varje rekvisita och rörelse bygger på en verklig, igenkännbar lantlig vokabulär.
Systerverk, inte uppföljare
Lune Production har satt upp mer än en föreställning med samma bambucirkuskoncept, vanligtvis framförda på företagets egna scener i Hội An och Hanoi snarare än på Saigonoperan. Teh Dar hämtar inspiration från Vietnams centrala höglands etniska minoritetskulturer och är löst strukturerad kring en cykel av födelse, död och återfödelse. Lang Toi – My Village, med fast scen på Hanoi Lune Center for the Bamboo Circus, hämtar inspiration från bylivet i norra Vietnam. Båda är värda att känna till om du planerar en längre Vietnam-resa som inkluderar Hội An, men de är separata produktioner på separata scener, skilda från À Ố Show som du ser i Ho Chi Minh-staden – förvänta dig inte att se någon av dem på Saigonoperan.
En del av en bredare vietnamesisk kultur- och konsteexport
À Ố Show ingår i en bredare trend där vietnamesiska producenter paketerar om traditionell kultur – folkmusik, vattendockteater, framträdanden av etniska minoriteter – till samtida produktioner som turnerar internationellt och riktar sig lika mycket till en global publik som till en lokal. Det är inte det enda exemplet, men ett av de mest synliga: föreställningen har turnerat internationellt sedan mitten av 2010-talet och blivit något av en referenspunkt som andra vietnamesiska produktioner mäts mot. För besökare spelar den kontexten roll, eftersom den förklarar varför föreställningen känns som en polerad internationell turnéproduktion snarare än en engångsföreställning för turister – strukturellt sett är det närmare vad den faktiskt är.
Teater först, akrobatik i andra hand
Det som skiljer "nycirkus" – den löst sammanhållna internationella rörelse som À Ố Show tillhör – från traditionell cirkus är sekvenseringen: i stället för en rad fristående nummer som presenteras av en cirkusdirektör bygger nycirkusproduktioner en sammanhängande berättelse, där akrobatik, musik och scenografi tjänar en enda historia och en enda visuell värld genom hela föreställningen. À Ố Show är ett tydligt exempel på detta: varje scen använder samma bambumaterial, samma liveband och samma båge från by till stad, så akrobatiken känns aldrig som ett separat "cirkusinslag" påklistrat en kulturell show. Den är iscensatt och tempomässigt uppbyggd som teater som råkar vara extremt fysisk.